Ni fattar inte hur nervös jag var i torsdags! Jag skulle springa 100meter och 400 meter och 100 meters sträckan var jag helt okej med, det är inte så mycket som kan gå fel där, det är ju bara att springa. Men inför 400 var jag typ skräckslagen och när jag kom till arenan och såg hur vältränade de andra var ville jag bara gå och lägga mig under en sten typ.

Men sen när jag väl stod i startblocken var det som att all nervositet släppte. Jag som innan bara tänkt ta mig runt varvet och helst utan att komma alldeles för långt bakom de andra fick världens vinnarskalle precis innan starten och typ "Nä, jag ska inte komma sist, glöm det, jag ska visa dem att jag kan".

Jag sprang i alla fall in som trea med ett nytt personbästa vilket förvånade mig eftersom jag inte tränat på just den sträckan sen typ förra sommaren.

Och den mjölksyran jag hade på upploppet,  gaahh vad hemskt det var.

Sedan sprang vi stafett (4x100m) där vi också kom trea vilket kändes riktigt bra för nu ligger vi inte sist i statistiken och har några extra poäng till nästa match!

//Isabell